Vid midsommar brukar hela gänget åka ut till Pierres föräldrars lantställe uppe vid Furusund. Det har väl nästan blivit lite av en tradition nu. Svempa och Helena, Peter och Helene, Thomas, Marco, Patrik, Fjärten, Tompa, Monica och Pia. På midsommardagsmorgonen brukar Pierre gå upp lite före de andra och laga frukost. En rejäl frulle ska det vara, med mycket bacon, scones, tekakor, frukt, smält ost, en jävla massa apelsinjuice och annat. Kaffe så klart, och te till brudarna. Och så någon soft morgonmusik att vakna till, på lagom låg volym, typ Glenmark eller UB40.

Sen efter frukosten brukar Pia få migrän och Svempa brukar åka ut och kasta efter gädda. Då drar Pierre på ”Mare Mare” med Glenmark. Ibland är det rätt mysigt att vara bakis, tänker Pierre.

Ålder: Typisk 60-talist
Geografi: Solna, Tyresö, Åkersberga, Norrtälje
Accessoarer: tredagars skäggstubb, Ettan

När Mikis tog med sig Jeanette och kom över till Sverige hade han ett förflutet som kemilärare på universitetet i Aten. Installationen gick snabbt. Genom en annons i Platsjournalen fick han fast tjänst på högstadiet i Jakobsberg. Lönemässigt var det en försämring – det var 1991 och svenska skolan genomgick nedskärningar och kommunalisering – men Mikis trivdes bra på sin nya arbetsplats. Han slutade röka, gick med i lärarnas handbollslag och blev god vän med idrottsläraren Kent.

Mikis kom genom åren att bli populär bland både lärare och elever. En lärare som lyssnade och ställde upp, en lärare som inte tvekade att engagera sig extra i de mest problemtyngda och skoltrötta ungdomarna.

Den 14 mars 1996 demonstrerade Mikis för en klass med sjuor hur man tillverkar estrar. De hade just blandat en som luktade ananas när Stefan skickade upp en halvliter salpetersyra mot Mikis ansikte. Än i dag vet ingen varför det hände. Inte heller kunde läkarna rädda vänster öga. Utseendet blev förstört.

Dagen efter attacken höll studierektorn ett långt allvarligt tal under rubriken ”varför” i skolans aula, men ljudet var för dåligt för att man riktigt skulle höra vad han sa.

Ålder: 54
Geografi: Norrort
Accessoarer: Solglasögon

Sherry har alltid varit medveten om att hon har en mjuk och elastisk röv. Följsam, skulle man kunna säga, som en jäsande bakdeg under en kupad hand. Sherry är stolt över den och visar den gärna för alla som vill se. Om man har något man är stolt över ska man väl inte vara rädd för att visa upp det? De andra är bara avundsjuka.

En gång frågade en sjömatros om han fick se hennes röda ros.

Äsch, det gjorde han inte alls. Det är ju en sång av Cornelis. Men det lät bra. När Sherry gifter sig ska hon ha en brudklänning i elastan som riktigt smiter åt kring röven. Då kan alla i kyrkan stirra på hennes röv medan hon står vänd mot prästen. Skulle inte det vara lite kul?

Hon har duschat, luktar gott om hela kroppen och nu är hon på väg till Copacabana.

Nej, det är hon ju inte alls. Det är ju en sång av Cornelis. Men hon är på väg till Sickla köpkvarter. Där säljer de trosor med inlägg som gör att röven får en fin form.

Ålder: 23
Geografi: innerstad och förort, om vartannat.
Accessoarer: självförtroende, push-up, babyolja, svordomar.

Om det var rätt att Peter Gabriel fick Polar Music Prize? Klart att det var, säger Lars. Herregud vilken förnyare. Ska man plocka ut en enda person, en enda person som betytt mest inte bara musikaliskt utan för populärkultur i stort, så måste det bli Peter Gabriel. Hur han liksom lyft ut etniska element ur sin kontext och visat dem för en bredare publik: så här ser jorden ut, så här låter vi, så här lever vi. Det lär oss inte bara något om oss själva – det är banbrytande.

En annan viktig sak med Peter Gabriel är anspråkslösheten. Hur han efter år av framgång bara kan ta på sig ett par byxor och en skjorta. I Gabriels position kan det inte betraktas som annat än djärvt; att förbise den politiska innebörden är ren och skär dumhet.

Men nu ska vi inte gräva ned oss i en massa tolkningar, säger Lars. Nu ska vi Prata Polar Music Prize, och priser ska ju vara kul! Ett litet sidospår bara: att folk ska envisas med att säga Polarpriset. Varför? När ska folk en gång för alla begripa, förstå och lära sig att det heter Polar Music Prize? Priset är ju internationellt, då försvenskar man inte. Dessutom är det respektlöst gentemot juryn. Ska man välja ut det viktigaste priset, måste det bli Polar Music Prize. Det har en enorm tyngd knuten till sig och har lyckats balansera den extremt svåra eggen mellan kommersialism och kvalitet när det kommer till prismottagarna. Inga andra än juryn – ingen annan människa på planeten – besitter rimligen den ofattbara kompetens och det skarpa omdöme som ligger till grund för besluten. Det är därför priset har kommit att få en sådan tyngd, konstaterar Lars. Och utan tyngd blir det inget internationellt pris, då blir det bara en tom gest.

Lars favorittrummis är Vinnie Colaiuta.

Ålder: 20
Geografi: Stockholm, Göteborg Malmö
Accessoarer: Mariestads, Grov portion, Sagan om ringen

Rolf blev varslad. Företaget sa upp hundra personer, Rolf blev en av dem. Den dagen kändes det i magen. Han köpte en flaska Rosita på Systemet och drack upp hela flaskan under kvällen. Han sov många timmar den natten, med labradoren Julle oroligt vakande vid sängen.

Rolf har vant sig vid tillvaron som arbetslös nu. Man kan leva billigt om man anstränger sig. Jeansen köper man på Lidl för två hundra och jackan från 1985 duger bra än idag. En Rosita i veckan kan man unna sig. Kanske tre. Någonting måste man väl ha, man är ju inte mer än människa och det är inte hans fel, heller, att det går utför med samhället och jobben försvinner.

Dottern Rita vågar han inte prata med. Han skäms, hon bor i ett så fint hus.

Ålder: 50+
Geografi: Norrköping, Borås, Göteborg
Accessoarer: ångest, alko-andedräkt, konstant dåligt samvete, plastpåse från Systemet, berättelser från förr

Av årets alla helger – midsommar inräknat faktiskt – är det inget som slår valborg, det måste man konstatera. Det är något med alla brasor. Brudar i ljusa jeans överallt och fullt av små sotflagor som virvlar runt i luften. Terje är väl förberedd i år och har skaffat två petflaskor med hemkört från Snedkalle i Torp.

Om en liten stund ska han möta upp killarna på ”Vallen”, en stor grässlänt utan för orten där man kan överblicka majbrasa, korvstånd och fiskdamm. Och så brukar kören från Lions komma dit med sin släpkärra som kan förvandlas till en scen.

Ålder: 41
Geografi: Torsbyborgsbruk, Skogahjälm, Vattkärr, Sågelby,. Knallen
Accessoarer: Hårdrock, pollenallergi, stora händer, raggsockor i sandaler

”Tjeeena, fan!”
Åsa kände vagt igen rösten. ”Hur fan ere med dig?” sa den.
Framför henne stod en kille med vit polotröja med en guldkedja utanpå kragen. Han hade ljusa jeans och snaggat hår. Jimmy Öster, från högstadiet! Fan också, tänkte hon.
”Du, det va inte igår!” fortsatte han.
”Hej” svarade Åsa.
”Kul att se dig, du ser ju bra ut vettja”
”Tack. Du med”
”Har du kontakt med några andra från klassen?”
”Njäe…inte direkt”
”Jag träffar Timmen då och då, vi lirar i samma innebandylag.”
”Mhm”
”Han är fortfarande samma snubbe, alltså. Haha”
”Du med, verkar det som. Eller?”
”Va menar du med det?”
”Nej, ingenting”
”Jag kom faktiskt fram för att vara schysst”
”Snällt”
”Lägg av, dra åt helvete. Det var du som snodde min miniräknare och alla vet det men jag hade inte tänkt dra upp det, men nu gjorde du det, så det får stå för dig”
”Jag har väl inte sagt något om nån jävla miniräknare…”
”Jag ska döda dig din jävel.”

Ålder: 33
Geografi: Högdalen, Hagsätra, Bandhagen, Rågsved
Accessoarer: Rulltobak, Rohypnol, Reggae

Något av det bästa Conny vet, ett riktigt glädjeämne, är att limma fast pärlor på solglasögonbågar med superlim. I dag är en riktig limmardag. Det är tisdag och alldeles tyst när han arbetar. Genom det öppna fönstret blåser svavelvinden från pappersbruket in. På Bono-bågarna limmar han fast små spegelpaljetter från en pakistansk väst. Det blir jättefint.

Och så torkar det med en gång. Så att han kan ta på sig den nya kreationen och gå ner till centrum och fika på Kastanjen.

Ålder: 46
Geaografi: Hisingsbergs bruk, Marianneholm, Löt
Accessoarer: blottade framtänder, röst som en aluminiumburk, vass andedräkt

Ompa kom som sjuåring till Sverige från Danmark. Han föddes inte med en jätteröv. Den var av standardmått, enligt andra. Men så hände något. Ganska sakta hände det sig att något kom emellan.

Historien börjar 1983 då livsmedelsverket skärpte bestämmelserna för vad som får kallas pyttipanna och inte. På Scan reagerade man, precis som så många andra aktörer, genom att byta namn på de produkter som inte uppfyllde livsmedelsverkets innehållskriterier.

Och så var Rallarpytten född.

Rallarpytt var under två decennier Ompas favoriträtt. En rätt med vilken han tålmodigt byggde det fasta och stadiga säte som skulle komma att bli hans signatur.

Ålder: 42
Geografi: Sätra, Holmsätersund, Stav
Accessoarer: Jättestor kaffemugg med tryck, O’Boy, ärr från smittkoppsvaccination på överarmen

Terese vill ha en hund, helst en labradorunge. Om inte Terese får en labradorunge tänker hon inte sluta röka. Mamma säger att hon måste sluta röka innan hon får en labradorunge, annars får hon ingen. Jävla kärring. Terese hatar henne ibland. ”Jag fattar varför Göran drog!” skriker hon åt morsan då. Göran var i och för sig dum i huvet och Terese hatade honom också men morsan och han var ihop i flera år. Göran var ofta full. Men man kunde alltid tigga pengar av honom. Man sa att man inte hade fått mat eller att man behövde till skolarbete. Så sa man att man skulle sova över hos Subede om man fick en hundring och då fick man det. ”Göran var fan för bra för dig” skriker Terese. ”Jag ska ha en hund, fattar du det eller?”.

Ålder: Obstinat
Geografi: Högstadium i förorten.
Accessoarer: Läppglans i osmickrande mörk nyans, puderfoundation i orange nyans, guldringar, iPod, konstant öppen mun, aknebenägen panna