Precis som man minns att man väckte mamma och pappa på vårvintern 1986 och var sur över att det inte blev något vanligt Go’morron Sverige för att nån himla Olof Palme var död?

Precis som man minns att man satt på kvällen en höst på nittiotalet och fattade att en riktigt stor färja på riktigt hade sjunkit i det där som såg ut som ett pyttelitet hav mellan Sverige och Finnland? Där trodde man ju att man kunde simma iland, i alla fall nästan.

Om man är åttiotalist är det ungefär samma sak.

Fashion Rock’s har tidigare körts i andra delar av världen, men det här är första gången evenemanget kommer till Skandinavien. Information om biljettbokning hittar du här och mer uppgifter om kvällarna i stort här

Själv var jag förutseende och sov i bilen. Hur var din midsommar?

David Batra på lånecykel nedför Götgatsbacken. Talandes i mobiltelefon om något som ska ske på Cirkus.

Svettmobbad på Apoteket då jag hävdar att den deodorant de rekommenderar inte funkar på mig. Får konstiga blickar av biträdet. När jag inte ens svettas särskilt mycket. Jag fick panik och ville typ slänga upp min armhåla för testluktning, ba Nä det är inte mig det är fel på, det är deon!

Ljudet av en yngling som försöker spela gitarr utanför mitt hem. Och munspel. Man ba Nej. Lägg ner gitarren. Nej. Ner.

Jag vill ha era svar före lunch, okej?

Dags för midsommar, en ångesthögtid i samma klass som nyår för vissa. Vad ska man göra, sitta i en gammal  stuga utan rinnande vatten och längta hem eller vara kvar i stan och känna sig misslyckad?

Debaser Slussen erbjuder hjälp för den lidande och håller öppet åtminstone på midsommardagen med ”Ingen hejd” och Altay från The Doits.

Skippa sillen och myggen om du inte gillar det, och gör det du vill i stället. Veckans mest innovativa råd, vi vet.

Vädret suger, det är måndag igen. Antingen mår du dåligt över att det är långt kvar till semestern, eller så har du redan semester i det här skitvädret, och då har du ångest över det.

Så, vad gör man? Man lyssnar på Markus Krunegård och Andreas Kleerups samarbete och tänker på döden och hur mycket det kan regna innan infrastrukturen rasar ihop. Typ. Här hittar du länkar till Itunes och Spotify

Jag hatar studenter, studentflak, studentmottagningar, fulla brudar i för små klänningar som sitter på huk utanför min port och kissar så det skvalar mot asfalten. Jag tog aldrig studenten själv, kanske kan man finna roten till mitt förakt där. Åsynen av studentflak brukar vanligtvis få mig att vilja gasta saker som ”Grattis till arbetslösheten och välkommen till verkligheten din jävla kossa!”, och ”Oj, oj, oj, du har TAGIT STUDENTEN, vilken BRAGD, herregud, VI MÅSTE FIRA, det är inte många som lyckas med den grejen nu för tiden…”. Lite lagom sansat och nyanserat, jag vet.

Men. Men. Häromdagen går jag gatan fram, hör det välbekanta dunket och vrålet bakom mig, vänder mig om och ser dessa ciderindränkta barn skrika i falsett. Och ler. Jag ler! Jag vänder mig om på trottoaren, står stilla och LER! Jag kan inte riktigt förklara vad som hände så här i efterhand, men jag tror att tankar av typen ”Åh, de är så lyckliga…” for genom mitt huvud.

Sen gick jag hem och flådde en kattunge.

Det är sommar och äntligen sätter festivalsäsongen igång på allvar! På fredag öppnar Where The Action Is grindarna vid Universitetsområdet i Stockholm, och faktum är att festivalens line up känns som om den är skräddarsydd för en person med sjukt god smak!

På fredagen spelar bland annat gammelguden Neil Young, skrammelälsket Pixies och världens vackraste Olle Ljungström. På lördagen knarriga Nick Cave and the Bad Seeds, magiska The Magic Numbers och snygga Markus Krunegård. Och naturligtvis en massa fler! Kolla hela programmet med tid- och scenangivelser här.

Inget regn i världen kan stoppa oss från att gå dit, om det så behövs drar vi på oss skoteroverall och allväderstövlar. Visst ses vi där?