Imorgon tar vi den där gotlandsbåten upp till Nynäshamn för att på lördag eftermiddag möta Täby. För det första har hallen parkett och bara en sån sak gör ju att man vill vända hem igen. Sen är det något med parketten som gör att det är svinhalt eller iallafall något som gör att man inbillar sig att det är halt. Vanesak givetvis men är man van att trampa gummi så är det bara Sara Anteryd som tycker att det är kul med parkettgolv. För det andra så känns hallen ofantligt stor och oftast så är den inte allt för välfylld och kanske är det så att planen är lite större. Södervärn däremot är ju rätt liten så det borde vara samma vid alla bortamatcher. Menskitidetnu. Helt fel fokus. Det är ju alltså high time att vända dessa dåliga vibbar till sköna sergerkänslor.
Täby är ett lag som vi redan mött hemma och vann då ganska stabilt med 5-1. Efter det så har Täby blandat och gett lite och har fått några uddamålsförluster som säkert skaver där bak. Å andra sidan har man slagit Rönnby och ligger ändå rätt behagligt på sjätte plats i tabellen på 18 poäng. Vad man såg av Täby förra säsongen är dom ett givet slutspelslag och visade upp ett grymt anfallsspel då allts stämmer och bollen går på snöre med få touch.
Historien och känslan säger också att Täby på bortaplan är en svår nöt att knäcka och bortamötet förra säsongen vill nog alla i Endre glömma. Det är alltså revanch som gäller. Träningslägret i Egypten kommer att bli så mycket roligare om vi går in i VM-uppehållet med ytterligare tre poäng!
