Att tappa bort sitt körkort är ju inte så bra. Man behöver ju oftast inte körkort så ofta tror man. Speciellt inte när man inte ens äger en bil. Jag kan efter den här helgen säga att det stämmer inte. Man måste ha legetimation för att göra ALLT i den här världen.
I fredags tog jag och Sabbe bÃ¥ten upp till fastlandet. Hon skulle hem för att fira sin före detta klubb och jag skulle hem och köra lite traktor. När jag skulle köpa kaffe pÃ¥ bÃ¥ten skedde DET. Efter att jag halat fram mitt Visa och körkort till den för dagen väldigt glada (skräll) kassörskan sÃ¥ lade jag av nÃ¥gon anledning Visa-kortet i fickan och körkortet tillsammans med kvitto i min hand. När ett stycke kaffe sedan var uppdrucket och det var dags att gÃ¥ ned till bilarna sÃ¥ tog jag hela detta paket med kvitto och diverse skräp och skickade rätt ner i papperskorgen. Väldigt synd. OcksÃ¥ väldigt synd att jag kom pÃ¥ detta nÃ¥gra mil utanför Karlskoga. Det var liksom inte läge att be Sabbe att vända bilen helt om och försöka rota rätt pÃ¥ det där körkortet vid Destination Gotlands sopcentral. Pulsen steg nÃ¥gra hack som det alltid gör när man insett att man tappat bort nÃ¥got. Det tog ett tag att reda ut att jag nog verkligen slängt körkortet. Jag lugnade mig ändÃ¥ rätt snabbt och kände att det där Eva, det var ju jävligt korkat gjort men tur för dig att det är rätt lätt att fixa ett nytt körkort. Visst, det blev lite krÃ¥ngel när jag skulle betala en akrylkofta pÃ¥ Gina Tricot men det var ju bara att springa ut till bankomaten sÃ¥ var det problemet ur världen. Helgen flöt pÃ¥ fint utan detta körkort fram tills att jag skulle sova i söndags. DÃ¥ slog det mig. Helvetes-satans-jävla-skit. Jag ska ju Ã¥ka tÃ¥g och flyga hem! Har man inte leg dÃ¥ blir man inlÃ¥st pÃ¥ Bromma. Den natten sov jag lite dÃ¥ligt för jag funderade väldigt mycket pÃ¥ hur jag skulle komma runt detta. PÃ¥ tÃ¥gbiljetten stod det ”gäller endast tillsammans med legitimation”. Det löser sig, tänkte jag men kände ändÃ¥ att det skulle vara lite jobbigt att inte komma hem som beräknat. PÃ¥ tÃ¥get lyckades jag snacka mig ur situationen förvÃ¥nansvärt lätt (eller sov jag kanske räv när konduktörskan trippade förbi). PÃ¥ flyget blev det dock stopp och belägg frÃ¥n diverse bitchiga incheckningsdamer. Ja, ja, ja….jag förstÃ¥r att jag kan vara en förklädd terrorist och vill göra si och sÃ¥ och det är era regler och nejtack jag vill inte lämna min väska i informationen och hämta den en annan gÃ¥ng eftersom jag bor pÃ¥ Gotland och liksom har mitt liv i den där väskan och nej, jag känner ingen random person här pÃ¥ Bromma som kan intyga att jag är jag eller ta med min väska hem. Att checka in mig själv gick fint men väskan var problem. Det hela slutade med att jag fick ta med mig resväskan genom säkerhetskontrollen och grÃ¥tandes se pÃ¥ när vakterna slängde mitt frisörschampo för 400 och Redken-mojs för minst samma pris. Sen fick jag vänta pÃ¥ mitt plan i tvÃ¥ timmar. DÃ¥ var jag inte sÃ¥ glad.
Men jag är på Gotland även om det blev lite mer krångel än vanligt så löste sig ju skiten. En liten story från mitt liv helt enkelt.
