Den här veckan har varit otroligt innehållslös och jag har varit en mycket tråkig och misserabel människa. Det började i måndags då jag under träningen kände att nu är det någonting som inte är helt hundra. När jag sedan vaknade på tisdag morgon så var det ju vinstlott direkt och det kändes som att någon tagit sig friheten och raspat lite på insidan va min hals. Bingo! tänkte jag. Man vill inte vara en jävla vekling men när febern sedan hade mig i ett järgrepp på tisdag kväll och tårarna rullade ner för lilla kinden för att det gjorde så ont i kroppen så tänkte jag att nu, nu kommer SVINIS och tar mig. När dessutom den goda aptiten som vanligtvis brukar finnas där var som bortblåst och jag gick och la mig utan mat på hela dagen då förstod jag nog att jag var sjuk. Då gick jag och la mig med byxor, två tröjor, strumpor, mössa och täcke och tänkte att kvinnor gnäller om att föda barn. Igår när jag vaknade försökte jag verkligen känna efter och efter en tid insåg jag nog att det är inte svinis vi har att göra med. Det känndes lite bättre förrutom att raspen varit och filat lite till i halsen. När dessutom matlusten började smyga tillbaka liiiite så förstod jag att fröken Didriksson ridit ut den här stormen. Nu sitter jag på jobbet och svettas istället och man undrar ju om febern är tillbaka eller om det bara är varm här. På min telefon står det fortfarande sjuk eftersom jag tappat rösten. Mitt i allt detta har jag ändå producerat en krönika och ett slutarbete i en delkurs i skoan. Fan, det krävs en kvinna för att palla lite svinis i lightversion.

Imorgon åker jag hem till farmen. Mycket trevligt.

Bokmärk: