Party like it’s 1999 ♥

Inlagd 11 februari 2009 av maria | 1 kommentar

Äntligen funkar bloggen som vanligt! Vilken abstinens! Det är som de säger – man blir beroende av den här sysslan. Nu kör vi!!!

Fyra dygn för sent kommer en partyrapport i bilder från lördagen. Kanske minns ni inte så långt tillbaka i tiden, men vi skulle dra ett gäng med GYNNING i spetsen på konstnären MARK RYDENS fest på LE BARON. Såå – har jag något saftigt scoop på Gynning tro??? Nej, det har jag inte. Efter att inte hört från Carolina under dagen ringde jag till hennes hotellrum vid tiotiden. Vid det laget hade jag, Beats, Biola (ni glömmer inte att besöka hennes shop IDAI STORE – din personal shopper i Tokyo!) och hennes Wolf (uppsvidad i fluga kvällen till ära) hunnit dra i oss några glas vin hemma i vår skokartong. Gynning lät helt förbi när hon svarade. Fy satan vilka långa dagar de kör, tv-folket. När ni ser programmet, Jag överlevde en japansk tv-show, senare i vår så lova mig att uppskatta det faktum att så gott som dyngets alla timmar gick åt till att få till ett så bra program som möjligt. Tv-program spelar inte in sig av sig självt, det kan jag lova. Vilket pådrag! Så mycket folk! Så mycket organisation och planering och fix! Välkomna till Japan – sexton timmars arbetsdagar, sex dagar i veckan.

Gynning skulle upp klockan sex på söndagsmorgonen för ännu ett 16-timmarspass, så hennes lördagskväll bestod i att nanna på hotellrummet. Även en notorisk scandal beauty behöver sin skönhetssömn för att orka. Det var nästan lite skönt att höra – jag har jämt fått sån ångest över det ”vackra folket” som glammar hela nätterna men ändå hinner med att göra megakarriär på dagarna. Dricker jag så lite som två eller tre glas vin så jobbar jag lite segare dagen därpå, och jag har avundats folk som både lyckas jobba hårt och leka hårt (fast vissa fuskar nog med lite tveksamma tabletter). Det stressar mig att de HINNER MED både den ultimara karriären och det ultimata partylivet. Så tack Gynning för att du också är människa och slav under den mänskliga biologins primära behov!

Samtidigt var det lite jobbigt att Gynning hoppade av partytåget. Dels för att det hade varit grymt roligt att festa med henne, jag gillar som jag skrev förra veckan verkligen henne, hon är jättefin och rolig, men också för att jag hade listat oss alla på Le Barons exklusiva lista av anledning att vi hade ”Sweden’s number one it-girl in town”. ”She looks just like a barbie-doll and is crazy and super-FUN, and she wants to bring her entourage to Le Baron for an incredible night on the tiles”, mailade jag till klubbens manager i ett försök att få både bord och tillgång till vippen. Jag la också in en request att Carolina skulle bli presenterad för Mark Ryden, konstnären som höll festen för att fira öppningen av hans utställning Snow Yak (är du i Tokyo – missa inte!).

Josef, programmet castingboss och an av Gynnings nära vänner hemifrån, var dock i gasen och tog en taxi ner till oss i Shibuya. Jag hade köpt en vit peruk som jag planerat ha på mig – dresscode var ju ”white/fur” och jag såg framför mig hur jag skulle vara frostig isprinsessa i silvervit bob med hellugg och tunga lager silvereyeliner runt ögonen. Tyvärr var peruken så otroligt B när den kom ur sin påse. Ja, ni ser ju på bilderna. Den är som om Buttricks skulle släppa modellen ”Warhol”.

Men, med vin och glädje i hatten spekulerade vi i om vi skulle leda in Josef i peruken på klubben och presentera honom som ”This is Carolina”. Herregud, i kändisvärlden kan ju en superdiva lika bra vara någon som fötts som karl – he or she or it är ointressant, bara man är fabulous. Och Josef var fabulous till och med i den där skabbiga gamla peruken. Han hade en massa söta fjärilar på armen och vippiga lösfransar. Jag hade också lösfransar, men som vanligt hängde de på sniskan och var ojämnt klippta.

Men för att återgå till förfesten. Josef kom över, och Jonas och hans koreanska flickvän Mini. Mini är så galet docksöt. Hon ser nästan overklig ut med sitt näpna lilla ansikte och svarta frisyr som hon jämt dekorerar med fantasifulla jättekreationer. Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att vi var bra på lyset (jag HOPPAS jag talar för oss alla). Det var inte få tomflaskor jag städade undan dagen därpå kan jag meddela. Och vilken ångest att vi hade med oss buteljer med färdigblandade sliskdrinkar i taxin – vi är nästan 30 år och försuper i taxin!

Väl på Le Baron presenterades Josef INTE som Carolina, och ingen frågade heller var det utlovade blondinen var. Det blondaste vi hade att erbjuda i vårt sällskap var Beats skägg.
Vi fick ett bord och det blev mer vin och fotosessions. Allt är lite luddigt. Självklart slutade aftonen med ett par timmars karaoke i ett av privatrummen på ovanvåningen, där Le Baron har en liten hemlig karaokeklubb vid namn Amour. Sist hade vi guldrummet, nu blev det ett rum med liksom läderinklädda läktare. Jag säger som jag gör efter varje helg – karaoke är något av det bästa som kommit in i mitt liv. Det är det perfekta för oss som aldrig blev rockstjärnor men som ändå vill showa lite då och då.

När vi kom hem vet jag inte, men jag misstänker att tågen hade börjat gå och att staden så smått vaknade till liv. Sverige har kanske en ny scandal beauty i form av Maria Ahlgren??? Snart 30 och gift är kärringen, men festa som om det vore 1999, det kan hon! With a little help from her friends åtminstone! Tack allihop för en riktig kanonkväll.

Och Carolina – nästa gång du är i stan drar jag fram trumfkortet om ”the Swedish scandal beauty” igen! Och du får skriva kontrakt på att du INTE går upp i svinottan en söndag och jobbar. Deal or no deal?

Bokmärk: