jag vaknade av att hela sängen skakade, och att andreas två datorskärmar rytmiskt slog in i varandra, som om någon jätte skakade om hela huset. min första tanke var att det var en jordbävning, min andra att det kanske är en bomb i huset, igen. men hörde jag en smäll? jag tror inte det.

jag började putta pÃ¥ andreas och högt säga ”känner du? känner du hur det skakar?” tills han nyvaket satte sig upp. precis när han började bli vid medvetande gick skakandet över. nej, det kan inte ha varit en bomb, jag hörde ingen smäll. ingen öronbedövande, panikgivande, kraftig, smäll. och hade de kommit tillbaka hade det troligtvis varit med en ännu större bomb än förra gÃ¥ngen. skakandet var dessutom inte lika kraftigt, eller vÃ¥ldsamt, snarare mer utdraget, och inte lika intensivt som bomben.

andreas gick fram till fönstret, men såg inget utom det vanliga. jag hörde inget annat konstigt, förutom mitt hjärta som skenade iväg. detta var en scen i mitt minne som jag kände igen alltför väl, och inte ville vara med om igen. men det var inte en bomb, så det måste ha varit en mindre jordbävning. medan andreas besökte toaletten tittade jag för säkerhets skull på klockan. 06.26.

när vi mÃ¥nga timmar senare vaknade upp ur vÃ¥r lÃ¥nga sömn, hade jag nästan glömt skakandet helt och hÃ¥llet. tills andreas sa ”vi kanske ska kolla pÃ¥ nyheterna om det var nÃ¥got skalv?”. och visst, föga förvÃ¥nande skrevs det pÃ¥ aftonbladet om 4.7 pÃ¥ richterskalan, om hur det var den största jordbävningen i sverige pÃ¥ hundra Ã¥r, om hur skalvets mitt var nÃ¥gra mil frÃ¥n malmö, men kunde kännas i hela skÃ¥ne, in i danmark, kanske till och med över till tyskland.

ja, det kändes definitivt i min säng. och med en lättnad började jag skriva på detta inlägget. det var ingen bomb, sandra. det var ingen bomb.

bild lånad från aftonbladet.

Bokmärk: